Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 14. En orgie
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– Leve Annæus Domitius! skreks i hopen, ty
prokonsuln föreställde homoiusian och hade
alltid bemödat sig om mängdens gunst. Leve
prokonsuln av Akaja! Leve homoiusion!
Dessa rop efterträddes omedelbart av andra,
som höjdes längre bort på gatan:
– Ut med kättarne! Död åt hedningarne!
Den tystnad massan iakttagit vid prokonsulns
ankomst hade endast varit tillfällig. Man hade
lyssnat till en präst, som just i det ögonblicket
slutat att tala till folket. Prästen hade nu
försvunnit genom dörren till Krysanteus’ hus.
– Annæus Domitius! mumlade Pylades, när
han på avstånd upptäckte honom. Han här? Vad
betyder detta?
Men när tribunen strax därefter tillika
upptäckte vad det var, som prokonsuln lyft i handen,
fattades han av en aning.
Han red prokonsuln till mötes genom hopen,
som i dennes närmaste omgivning hade tystnat
vid åsynen av den vördnadsbjudande tavlan,
förkunnaren av Guds smordes vilja, medan på längre
avstånd ropet: ut med kättarne! fortfor och vart
starkare.
– Pylades, utbrast prokonsuln i viskande ton,
fattande tribunens arm, vad har hänt? Kommer
jag för sent? Vad har man företagit mot
Krysanteus?
– Lysande och ädle herre, ni kommer tvärtom
för bittida ...
– Fort, svara mig, lever han?
– Vår plan är i sista stunden fördröjd...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
