Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 14. En orgie
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
överlevande frände, den höge, bragdrike Julianus, som
våra stridskamrater de galliska legionerna utropat
till kejsare, är vårt rikes ende rättmätige härskare,
enhälligt hyllad av romerska senaten, folket och
legionerna. Han står i dag i Nya Roma, Konstantinus’
stad, omgiven av västerlandets alla härskaror,
omgiven av ett glädjedrucket folk. Stridsmän,
instämmen i världens allmänna jubel! Hyllen
Julianus Augustus! Dominus Julianus Augustus!
Pylades steg av sin häst och böjde knä.
Centurionerna och soldaterna följde hans föredöme.
Man höjde svärd och sköldar i luften. Utefter
linjen skallade ropet: Dominus Julianus Augustus!
De från Akropolis nedtågande skarorna instämde
jublande. Därefter kom ordningen till kristianerna.
De behövde endast sansa sig något, få en klar
uppfattning av ställningen och siktas
från de vildaste troskämparne och blodsmännen,
som självmant smögo bort – för att, även de, av
alla krafter förena sig i hyllningsropet. All överhet
är ju av Gud, och överheten bär icke svärdet förgäves.
Törsten efter kättareblod hade med ens försvunnit.
Skövlingslystnaden och det enskilda
hatet, klädda i den rättrogna teologiens mantel,
funno för gott att smyga undan och gömma sig,
varhelst de kunde. Den nyss så ursinniga hopen
var skingrad som agnar för vinden. Några skyndade
till sina hem, instängde sig i sina rum och
bådo till Gud för den rätta läran, som nu hotades
av en förskräcklig framtid. Andra – och de voro
vida flera – förundrade sig över sig själva och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
