Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 15. En uppståndelse från de döda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vidsträckta rummet med undantag av koret, genom
vars höga fönster en ljusmassa strömmade över
katafalken, varpå Simon pelarhelgonet vilade.
Kring katafalken uppstego välluktande skyar
ur rökelsekar och omgåvo helgonet, medan de
sakta höjde sig mot korets kupol.
Skeppens mosaikgolv, läktarne, pelarnes
baser, fönsterfördjupningarna, väggutsprången
upptogos av människor. Endast koret och rummet
närmast skranket voro fria från trängsel. De voro
förbehållna prästerskapet i och för de heliga
ceremonierna.
Ej långt från skranket, mitt emot predikstolen,
hade man ställt de kättare, som voro livdömda
för hemlig gudstjänst. Där voro män och kvinnor,
gamla och unga, förmögna medborgare och
fattiga slavar. Deras armar voro bakbundna, och
soldater vaktade dem.
Man hade åt kättarne utsett denna plats, emedan
det var till dem predikanten ämnade rikta
sitt tal, och för att de ständigt skulle se framför
sig honom, som de sades hava mördat.
Deras avrättning skulle äga rum efter
gudstjänstens slut.
Mellan denna grupp och det på katafalken
vilande liket voro församlingens blickar delade.
När rökelseskyarna glesnade och avslöjade Simons
bleka ansikte, förekom det de rättrogne, som om
hans läppar ville öppna sig för att styrka
anklagelsen, som om hans drag förvrede sig för att
skrämma mördarne. Man väntade ett underverk.
Det viskades, att Petros ville åkalla himmelen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
