Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 15. En uppståndelse från de döda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
emottaga den heliga nattvarden, och detta måste,
för deras själars frälsning, ske efter det
homoiusianska ritualet.
I långa, högtidliga toner ljöd genom kyrkan
sången om Guds lamm, som borttager världens
synder. Petros och den äldste presbytern trädde
inom altarrunden. Hostian helgades. Det heliga
bordet väntade sina gäster.
Och dessa framfördes, några i sänder, med
bakbundna händer av soldaterna. De strävade
emot, de sökte slita sina band för att försvara
sig, och när det icke lyckades, kastade de sig
till golvet för att låta släpa sig till altarrunden.
Deras förtvivlan gav sig luft i genomskärande rop,
som blandades med den hjärtgripande sången:
– O Guds lamm, som borttager världens synder!
Framsläpade till altarrunden, upplyftes de av
soldaterna. Petros bjöd dem knäböja. De lydde
icke. Soldaterna måste böja deras knän med våld
och trycka dem ned mot altarringen.
När Petros räckte dem hostian, mötte henne
sammanpressade läppar, hopbitna tänder.
Personligheten tillgrep det sista medlet att spärra
sitt heliga område mot yttre våld.
Men emot detta medel fanns ett motmedel,
nyligen uppfunnet och redan flitigt använt, senast
av patriarken Makedonios i Konstantinopel.
Ett verktyg frambars, varmed de motspänstiges
munnar uppbändes och hostian nedsköts i
deras svalg.
Den förste, som underkastades detta våld,
kände sina läppar knappt befriade från det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
