Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 15. En uppståndelse från de döda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hans ord voro som alltid vältaliga och under
de närvarande omständigheterna djärva. Han
upphöjde den avlidne kejsarens egenskaper och höga
förtjänster om den rättrogna kyrkan. Han
beklagade, att detta mäktiga svärd av döden var
ryckt ifrån den stridande församlingen, och
tvekade ej förutsäga, att den tid, som nu inbrutit,
måste varda en hård tid, en prövningens tid; men
han manade sina åhörare att trofast hålla sig till
det sanna ordet och under motgången trösta på
den Gud, som i dag så mäktigt uppenbarat sig
för deras jordiska ögon.
– Vad menar han med denna uppenbarelse?
sporde prokonsuln de närstående, och man
skyndade upplysa, att biskopen i dag hade uppväckt
Simon helgonet ifrån de döda.
Annæus Domitius ville se den döde och uppväckte.
Eufemios upplyste honom, att Simon nyss
blivit buren till det biskopliga palatset.
På de soldater, som följt prokonsuln, hade
denna nyhet, som genast spred sig ibland dem,
gjort djupt intryck. Men Annæus Domitius, som
tvivlade på allt och tvivlade på intet, alltefter
lynne och omständigheter, var i dag icke öppen
för den bevisande kraften av ett underverk. Det
endast retade hans nyfikenhet. Han beslöt att
från kyrkan begiva sig till biskopliga palatset för
att se den uppståndne. Med en närmare skildring
av undrets förlopp skulle han utan tvivel fägnas
av sin fromma Eusebia, som nu intog hedersrummet
där ovan på galleriet och säkerligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
