Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Petros och Baruk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
purpur- och silvermantlar för goda att i dem
bortbära gruset.
Det var ibland de kristne en allmän övertygelse,
att Jerusalems tempel aldrig mer skulle
resa sig, emedan förstörelsedomen för evigt var
avkunnad över den mosaiska lagen. Måhända var
innersta bevekelsegrunden hos Julianus, då han
så nitiskt omfattade tanken att åter uppbygga
samma tempel, ingen annan än den att komma
en slik övertygelse på skam och med sin kejserliga
allmakt nedslå de profetior, på vilka kristianerna
stödde sin tro. Judarne, som länge varit
behandlade med övermod och förakt, hämtade
även ur denna synpunkt ett skäl att uppbjuda alla
krafter till det stora företagets snara förverkligande.
Den gamle Baruk ansåg sig icke hava gjort
tillfyllest, då han lämnade en stor penningsumma
som tillskott till tempelbyggnaden. Han ville, även
han, lekamligen lägga hand därvid; han ville
åtminstone hava framburit en sten till de andra,
och han prisade sina fäders Gud för lyckan att
hava upplevat den tid, som äntligen skulle se
Israels hopp uppfyllt. Nu utrustade han två skepp,
som skulle föra honom och en mängd av hans
trosfränder, rabbi Jonas inräknad, till det heliga
landet. Då han samtalade med rabbi Jonas,
uppbyggde honom denne icke längre med Platon och
Filon; deras ord och tankar välvde sig kring templet,
resan och den ljusa utsikten för Israels framtid.
Under många år hade Baruk använt en del
av sin lediga tid till den fromma sysselsättningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
