Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Petros och Baruk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
På grund av dessa skäl dröjde det icke länge,
innan Baruk fattat sitt beslut. Han lovade Petros
att åtminstone under ett halvt års förlopp icke
oroa Karmides. Ja, han antydde, att han icke
vore obenägen att försträcka Karmides ett och
annat lån, så snart det börjat visa sig säkra tecken
till en sådan sakernas gång som Petros förespeglat. –
Aftonen av samma dag, på vilken biskopen
besökt mäklaren, satt han åter efter ändat
dagsverke i sin koja på Skambonide, en kammare, vars
bohag var av torftigt slag och upplystes av en
vanlig krukmakarlampa. Det enda i hans omgivning,
som påminde om det förra biskopliga palatset,
voro böckerna och Kristusbilden, men även
denne var nu avhänd sina ädelstenar. Biskopen
delade sin anspråkslösa bostad med sin fosterson,
den unge Klemens. De hade nyss förtärt sin
tarvliga aftonmåltid, som tillretts dem av deras
värdinna, en from änka av den homoiusianska
bekännelsen. Petros, vilande på en soffa invid lampan,
öppnade sin Tertullianus. Klemens, färdig att gå
ut, iklädde sig sin kåpa.
– Hälsa min son Eufemios, sade Petros, och låten
icke förleda er att syssla för länge i natt med
avskriften av den helige Johannes’ uppenbarelse.
Du har arbetat i dag på det hedniska
templet och måste vara trött, min Klemens.
– Jag är icke mycket trött, men jag är uppfylld
av bitterhet, min fader. Det är förskräckligt,
att vi kristianer skola uppföra tempel åt hedniska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
