Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Petros och Baruk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hemkomst utan skyndade bort ... och törs nu icke
återvända, utan att du följer med mig hem och
utverkar mig hennes förlåtelse. O, vägra icke
detta, frommaste broder! Min härskarinna är så
sträng, ja, hon är grym, när hon är vredgad;
men annars är hon god och gudfruktig och nitisk
den rätta läran ... och om du, som är präst,
följde mig hem, så skulle hon nog på din bön
förlåta mig.
Flickan fattade hans hand. Klemens drog den
förskräckt tillbaka; han hade ännu aldrig varit
en kvinna så nära. Men han kände medömkan
med den stackars slavinnan och ansåg för sin
plikt att villfara hennes bön.
– Är din härskarinnas bostad avlägsen? frågade han.
– Nej, gode broder.
– Jag följer dig.
– Jag blir dig evigt tacksam.
Flickan förde Klemens tvärs över gatan
Kerameikos och in i en gränd, där hon stannade
utanför bakporten till prokonsulns palats.
Porten ledde till fruntimmersgården. De
inträdde, utan att någon portvakt visade sig.
Slavinnan bad Klemens vänta på gården och
försvann genom en dörr i portiken. Hon återkom
och förde Klemens genom en korridor, i vars ände
var en dörr, på vilken hon pekade viskande: –
Här! Stig in! Min härskarinna är hemma.
Klemens öppnade dörren och såg sig i en
guldglänsande, av vällukter uppfylld budoar. På
en soffa därinne vilade en kvinna, klädd i en lätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
