Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Mötet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
egen släkt, liksom mot sina undersåtar. De kristna
prästerna predikade emot förnuft och frihet; det
kristna livet förekom henne som en svängning
mellan vild hängivelse åt vällust och laster och
en lika otyglad hängivelse åt köttets dödande
genom avskyvärt självplågeri. I båda fallen
framstod det fula i hela sin vederstygglighet, parande
sig hos den stora hopen med kärlek till smuts och
lumpor. Läran om naturens förfall var henne en
lögn, då hon såg naturens skönhet; föreställningen
om ett i grunden fördärvat människoväsen
förekom henne lika ovärdig som farlig, och Hermione
betraktade som en frukt av denna lära de gruvliga
missljud, den brist på självbehärskning, det åt
ytterligheter hemfallna, åt fanatism och alla slags
lidelser överlämnade liv, varpå den kristna kyrkan
framvisade så talrika prov – skärande motsatser
till de lugna, harmoniska bilder av förädlad
mänsklighet, som den hellenska filosofien hade danat,
och för vilka Julianus var ett så härligt mönster.
Men den Kristus, om vilken Teodoros predikade för
Hermione, var ju en helt annan än den
ande, som uttalade sig i kristianernas liv,
åskådningssätt och inbördes strider. Han var ju det
skönaste och fullkomligaste väsen i människoskepnad.
Hans lära var ju den enklaste och likväl den
mest upphöjda, som en människas läppar uttalat.
Hans gudamänsklighet förekom ju även Hermione
som en förnuftsnödvändighet, och det budskap
han förkunnat, det kall han med sin död fullbordat,
som det högsta bevis på gudomlig vishet och
kärlek.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
