Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Mötet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
åtminstone icke kunna upphämtas av mig. Det var en
upptäckt, som avkylde min iver och nedstämde
mitt hopp. Jag skulle blivit en ömklig platonsk
filosof, men jag ville vara något helt och
fullständigt. Krysanteus lärde mig älska det sköna.
Tyvärr var det endast med dina drag, Hermione,
jag kunde tänka mig något skönt. Jag älskade
dig och yppade det i en olycklig stund. Din
genkärlek gjorde mig lycklig för en kort tid ... som
är den enda sälla tiden i min levnad. Men det
dröjde icke länge, innan jag insåg, att vi ej äro
skapade för varandra. Jag insåg mer och mer,
att du är mig överlägsen ej endast på hjärtats,
utan även på tankens vägnar. Min kärlek
blandade sig med beundran, min beundran med
förödmjukelse. Jag är egenkär och högmodig; men
vore jag intetdera, vore jag den ödmjukaste bland
människovarelser, skulle jag likväl icke vilja äga
till maka en kvinna, som överträffade mig i allt,
och i vars ögon jag ägde intet, som kunde
förläna mig ett företräde framför henne eller
avtvinga henne aktning. Känslan av din
överlägsenhet gjorde mig olycklig, Hermione, utan att
avkyla min kärlek. Vad jag då ännu ägde och
som förlänade mig värde i mina egna ögon, var
det sedliga ideal, som din faders läror för mig
uppenbarat, och hågen att i min egen levnad
förverkliga det. Detta ideal står ännu för min blick,
men hågen att förverkliga det försvann, när jag
insåg, att det för mig var oupphinneligt och även
här min kraft otillräcklig. Om jag ännu i
gosseåren älskade det för dess egen skull, så hyllade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
