Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Mötet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sade Karmides. Din förlåtelse kyler mitt hjärta
stället för att värma det.
- Vad önskar du mer än förlåtelse och
glömska?
- Nej, inföll Karmides livligt, jag borde
önska ingenting eller allt. Jag borde fordra, att
du älskade mig i trots av allt vad jag gjort för
att släcka din kärlek, att du avsade dig din själs
överlägsenhet och vorde den svaga kvinnan, som
icke kunde skilja sitt hjärta även från den
ovärdigaste, när hon en gång lärt älska honom. Sådana
kvinnor givas, Hermione, men icke för mig. Var
skall jag finna henne, som vill fatta min hand
och följa mig, vart jag går, till lycka eller
fördärv, till höghet eller elände, till salighet eller
eviga plågor?
Karmides’ ord buro vittnesbörd om en strid,
som sönderslet hans inre. Hans anlete sade
Hermione detsamma. Hon betraktade det och
uppfylldes av vemodiga känslor. Dessa bleka drag
voro outplånligt fästa i hennes själ. Han var
olycklig, han ångrade sig, och han skulle vända
om på sin väg, om en hjälpande hand räcktes
honom av den han älskade. Och i kampen mellan
sin stolthet och förtvivlan hade han uttalat en
fordran, som var trotsig, men förrådde, att i djupet
av hans väsen vilade ännu hans första kärlek.
Hermione kände sig djupt upprörd. Skulle
hon stöta honom tillbaka? Hon hade då handlat
efter ingivelsen av kvinnlig stolthet, som här om
någonsin haft rätt, men hon hade förnekat sitt
hjärta, som kände kärlek, ömhet, medlidande och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
