Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Mötet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
medan vi talat med varandra! Alkmene, som
väntar mig, måste vara mycket sömnig. Kanske
är hon nu på väg att uppsöka mig. God natt,
Karmides! Märk denna afton med en vit sten
och dröm i natt dina barndomsdrömmar!
Karmides tryckte Hermiones hand till sitt
bröst. De bytte ännu en vältalig, men obeskrivlig
blick. Han släppte långsamt hennes hand, vände
sig om och gick. Hermione såg honom försvinna
mellan trädens skuggor. Hon lämnade lövsalen
och riktade sina steg till villan, medan hennes
barm vidgades av sälla känslor och hennes öga
glädjedrucket och tacksamt höjde sig till
stjärnvalvet över det omätliga tempel, vari försoningen
med hennes älskade nu var firad.
Alkmene väntade troget i sovkammaren sin
härskarinna. Den unga kammarflickan syntes
halvslumra bredvid lampan, med armbågen stödd mot
nattduksbordet, när Hermione inträdde. Men när
hon uppslog sina ögon, betraktade hon förstulet
forskande sin härskarinnas anletsdrag och hade
icke svårt att upptäcka deras strålande uttryck.
– Han har således lyckats, tänkte hon. Det
var ju det jag sade biskopen.
Under avklädningen samtalade Hermione
glättigare och förtroligare än vanligt med
kammarflickan.
– Men säg mig, Alkmene, sade hon, varför
låter du den gode Okos gå och sucka förgäves?
Tror du icke, att jag upptäckt det? Du är icke
så kallsinnig för honom, som du låtsar, Alkmene.
– Vad du talar, min härskarinna! sade flickan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
