Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5. Skeptikern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Medes, besinna, om du handlar rätt och passande,
då du avhänder en vän till din herre en ljuvlig
villfarelse, varpå han som gäst i Krysanteus’ hus
äger heliga anspråk.
Detta skäl bevekte Medes att åter ställa
pastejen framför den skeptiske Kimon, som
skyndade med förnyad iver att fördjupa sig i sin
angenäma villfarelse.
Nu tog även Okos till ordet för att
understödja sin fader, Medes.
– Min bäste filosof, sade han, antag, att
jag ränner huvudet i väggen, så att jag känner,
att skallen vill spricka. Vore det också en
inbillning, det?
– Visserligen, svarade Kimon; du ränner ett
inbillat huvud emot ett inbillat något, som du
kallar vägg, och förnimmer genom denna
inbillning en smärtsam känsla, som i sin ordning ej
heller är annat än inbillning.
– Vid Dionysos, det vore högst besynnerligt,
om det skulle vara så, som du säger. Men
om jag stöter huvudet så hårt i väggen, att jag
dör?
– Gör icke det, sade Kimon, ty då gör du
illa mot dig själv. Med allt vad jag här sagt dig,
min Okos, har jag endast velat visa, att man
måste tvivla på allt, men förneka intet. Det är
möjligt, fastän osäkert, att du verkligen äger ett
huvud, och att det finnes något, som kan kallas
vägg, och att du kan företaga en rörelse, varmed
du krossar det ena mot det andra. Allt det där
är möjligt, och då inträder ett tillstånd, som kallas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
