Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5. Skeptikern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
även åtskilligt om de dödes boningar, av vilka
en skall vara mycket härlig; men hon lär icke
upplåtas åt sådana som dig, Medes, utan endast
åt oss filosofer, som gjort oss henne värdiga genom
en levnad, ägnad åt letandet i tingens hemligheter.
Men allt det där är endast gissningar, osannolika
förmodanden. Någon visshet gives icke.
– Ingen visshet, säger du?
– Alls ingen, hederlige Medes.
– Ingenstädes någon visshet?
– Ingenstädes.
– Jag skall tala med Hermione, sade Medes.
Hon torde likväl någonstädes hava funnit en
visshet.
– Bah, gå då lika gärna till kristianerna, sade
Kimon.
– Till kristianerna? Varför till dem?
Emedan de äro de ende som äro fullkomligt
vissa om sanningen av det allra orimligaste.
– Kunna de även giva oss visshet om odödlighet
och ett annat liv? frågade Medes, som icke
uppfattade Kimons ironi.
– Det är för dem en småsak.
I sanning, tänkte Medes för sig själv, det
kunde dock vara skäl att höra vad de ha att säga
... ty förintas, det vill jag icke.
Den gamle slaven ryste inom sig och stirrade
först på de jagande skyarna, sedan på den bakom
pelaren flämtande lampan.
Kimon, som fann, att hans ord gjorde intryck,
fortsatte med nöje det började samtalet, så mycket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
