Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. Klemens och Eusebia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och skapa en sinnesförändring, som övervinner ditt häftiga
lynnes frestelser.
-– Gör det, älskade broder, viskade Eusebia.
Hon lutade snyftande sitt riklockiga huvud helt nära intill hans
barm och tryckte, i övermåttet av sin rörelse, hans hand till sitt hjärta.
Klemens kände, huru Eusebias bröst höjde och sänkte sig för
stormen därinom.
Hans ömhet och deltagande förmäldes med en känsla, som han ej förstod.
Också lät han utan motstånd sin hand kvarhållas, och då Eusebia ånyo
viskade: -– Älskade broder! ljöd det som den ljuvaste musik i hans öra.
När Eusebia hunnit dämpa sin känsla, förmådde hon honom med lindrigt
våld att taga plats soffan vid hennes sida.
Hon ville bikta för sin broder, för honom upptäcka all den hårdhet och
orättvisa, vartill hon gjort sig skyldig mot sina tjänare och tjänarinnor,
för att genom en uppriktig ånger vinna hans försäkran om förlåtelse.
Och sedan Klemens åhört hennes bekännelse och tillförsäkrat henne
syndaförlåtelsen, hade hon än en bön till den unge föreläsaren.
Denna bön framställde hon djupt rodnande och med synbar förlägenhet.
Hon önskade, att detta möte, detta uppträde skulle förbliva en hemlighet
för biskopen. Han var ju i allmänhet så sträng, och hon ville för ingenting
i världen, att de goda tankar han hyste om henne skulle minskas därigenom,
att han finge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
