Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. Klemens och Eusebia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
möte. Kammarslavinnan, som varit ett verktyg för dess åstadkommande,
skulle åläggas tystnad. Det fanns således redan en hemlighet emellan
Eusebia och Klemens, och denna hemlighet måste utsträckas även till
deras förestående sammankomster. Eusebia bad honom återvända snart
och ofta, ty hon vore i starkaste behov av hans andliga hjälp, hans
vänskap och förtrolighet. Men enär deras sammankomster skulle vara
lönliga, så vore den sena aftontimmen den lämpligaste; först då vore
Eusebia överlämnad åt sig själv och kunde njuta av ensamheten. Den
bakport, varigenom Klemens denna gång inkommit, skulle då stå öppen,
och som inga fönster vette åt gården, så hade han icke att frukta oinvigda
blickar.
Eusebia meddelade honom detta i en ton, som klingade så systerlig,
öppen och oskuldsfull. För Klemens låg i detta lönliga någonting tjusande,
som han ej kunde förklara. Han fann intet skäl att svara nej, och om en
aning sagt honom, att han borde göra det, så skulle han i detta ögonblick
knappt varit mäktig en sådan uppoffring.
Först sedan han lämnat Eusebia, medan han var på väg genom de folktomma
gatorna till sin ämbetsbroder Eufemios, mindes han, att det nu
var långt skridet in på natten och att han komme nog sent till det heliga
arbete, som hos denne väntat honom. Kanske hade Eufemios redan gått
till vila. Men att återvända till sitt hem på Skambonide ville han dock icke,
ty Petros väntade honom icke i natt, och han kände för tillfället en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
