Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. Klemens och Eusebia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
då rättare än att fly dem? Kunde Maria tillika vara Marta, eller Marta tillika
Maria? Klemens framställde dessa sina tankar, och Eusebia syntes av dem
lika intagen som han själv. Vad hade hon att söka i världen? Hade icke
hennes make så gott som övergivit henne? Hon hade således rönt nog
av världens bitterhet, men dess förförelser återstode, och hon vore en
svag kvinna, som räddes striden. Vad vore då bättre även för henne än att
söka ödemarkens ensamhet, där intet stör den fromma själens vila i Gud?
Klemens gillade hennes ord och gjorde allt för att stadga hennes beslut. De
överenskommo att samtidigt draga sig från världen. De skulle som bror och
syster åtföljas till ödemarken. Eusebia målade med hänförelse det liv de skulle
föra i helig tillbakadragenhet, och Klemens lyssnade med iver, men icke utan
en viss granskning, ty han rättade och förbättrade de drag i tavlan, som icke
överensstämde med hans egen inbillning.
-– Vi skola, sade Eusebia, uppsöka en dal, fjärran från alla människoboningar,
där dag efter dag förflyter, utan att ett människoöga skall skåda oss.
-– Nej, hellre en öken, sade Klemens. De egyptiska munkarne bo i en öken.
Och där skymmes icke solen bakom berg, när hon går upp. Hennes första stråle
lyser utan hinder ett oöverskådligt, förtorkat och ödsligt fält. Det är då som vi
knäböjande skola hälsa den nya dagen välkommen. Hennes sista stråle slocknar
över samma fält, Det är då vi skola gå till vila.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
