Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 8. Krysanteus återfinner sin son
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hennes mål var givet. Den svindlande höjden kunde icke hinnas, om
han skådade ned i de avgrunder, mellan vilka han måste söka sin väg.
Han såg mot detta mål med religiös hänryckning och kände icke som
en förnedring, utan som ett ödmjukt hemburet offer, då han
tillspillogav sin sedliga människa att slaktas på sin Guds altare. Var
Judit, hon som med smekningar och kyssar rusade Herrens fiende,
hon som lindade mjuka armar kring den hals, som hon i nästa
ögonblick avskar -– var hon dock värd att prisas som en Israels
hjältinna; så kunde han, Petros, kyrkans stridsman, bära sitt huvud
högt, ty vilka medel han än valde, ett var visst: han hade aldrig hycklat
vänskap för sina fiender, aldrig smekt det huvud, som han ville avhugga.
Petros hade under förföljelserna i Aten träffat åtgärder för att avvända
varje fara från Krysanteus. Denna ömhet för filosofens liv hade sin
grund i de planer, som biskopen byggde på sin unge fosterson.
Klemens var Krysanteus’ ende son och skulle en dag lagligen erkännas
som sådan. Frågan gällde endast, när detta borde ske. Den glädje, som
då väntade Krysanteus genom återfinnandet av den som förlorad ansedde
och ännu saknade Filippos, måste få en stark bismak av bitterhet genom
upptäckten, att denne son var kristian och präst. Ja, om Petros kände
Krysanteus, så måste bitterheten och smärtan komma att vida överväga
glädjen. Det vore ett slag, som skulle träffa hans högmod hårdare än
något annat. För Klemens’ religiösa tro fruktade Petros
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
