Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 8. Krysanteus återfinner sin son
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Åsynen av dina bilder och böcker höves lika litet mina ögon, som
mina grova sandaler detta vackra golv. Men då jag icke avtager dem
i kyrkan, så må du ursäkta, att jag ej heller avkläder mig dem hos dig.
-– Se här, sade Krysanteus och pekade på en dörr som förde ut till
balkongen. Låt oss taga plats härute. Där lider du ej av någon syn,
som kan störa din uppmärksamhet på mina ord, och där skall dagens
klara ljus falla på ditt anlete.
-– Frukta icke. Jag är i mörkret densamme som i den klaraste dager,
sade Petros, i det han följde Krysanteus till balkongen. Det är ju tvenne
ärenden, rörande min son Klemens, om vilka vi hava att samtala. Det
ena känner och beklagar jag. Det andra känner jag icke. Vill du hava
några upplysningar om honom, så står jag till din tjänst. Jag känner
honom från hans första barndom och är färdig att meddela dig allt vad jag vet.
-– Det är gott, sade Krysanteus med en genomträngande blick, som
biskopen med lugn uthärdade. Jag har hört sägas, att Klemens är ett
hittebarn. Förhåller det sig så?
–- Ja.
-– Huru kom han i dina händer?
–- Genom den, som funnit och upptagit honom.
–- Du vet måhända, att jag själv förlorat en son. Det är nu omkring
sjutton år sedan han försvann, jag vet icke huru, men tillika med
honom försvunno två slavar, som voro far och son, ur mitt hus.
Dessa människor voro kristianer, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
