Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 9. Anden och Köttet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ifrån hans axlar. Men även dessa ohyggliga medel uppfyllde icke
sitt ändamål. Klemens kände sin tankeförmåga slöad, sin hjärna
förvirrad, men ehuru han dömde detta som ett gott tecken, så var
därmed huvudsaken icke vunnen. Tvärtom, han gjorde den
erfarenhet, att inbillningen, långt ifrån att kuvas, fick friare vingar,
medan de övriga själsförmögenheterna domnade och lemmarne
ville neka sin tjänst. Han började plågas av syner, ej blott i det
sovande, utan även i det vakande tillståndet. i dessa syner
symboliserade sig den strid, som rasade i hans själ. Han besöktes
än av den heliga jungfrun, än av djävulen, vilken senare gäckade
honom i otaliga skepelser, men oftast i den farligaste av alla – i
Eusebias. Klemens stod vid randen av vansinnets avgrund.
Medan han en dag i detta tillstånd vankade kring gatorna i Aten,
mötte honom en ståtlig vagn, som drogs av mulor, utstyrda med
brokiga täcken och pinglande klockor, och omgavs av slavar i
lysande dräkter. Det var Eusebias vagn. Hon gjorde sin vanliga
förmiddagsutflykt. Klemens drog kåpan över huvudet och hastade
förbi. Men Eusebia hade redan varseblivit honom. Hon förvånades
över hans bleka, förstörda utseende och befallde, med en suck
över alltings förgänglighet, sin kusk att påskynda färden.
Från den dagen frestades Klemens icke mer av något brev från
den sköna romarinnan. Klemens hade förlorat sin fägring och
därmed allt, som fängslade henne vid honom. Nyss en förtjusande
vacker yngling, var han nu helt enkelt en ung
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
