Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 9. Anden och Köttet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Krysanteus nödgade Klemens åhöra, huru han angrep den kristna
läran och försvarade den gamla. Klemens lyssnade i början med
förakt, därefter med en uppmärksamhet, som ingavs honom av
förskräckelse. Denna känsla härledde sig mindre från de angrepp
fadern gjorde på enskilda satser, än från den likhet, som han
uppvisade mellan kristendomens mest upphöjda läror och den
nyplatonska filosofien. En sådan likhet hade Klemens förut icke
anat, och det förödmjukade, det plågade honom, att hon verkligen
fanns.
Han började anfäktas av tvivel på kristna lärans sanning. Samtalen
med Petros motarbetade visserligen dessa tvivel, men upphävde
dem icke. Hans tillstånd vart betänkligare än någonsin. Krysanteus
fruktade för hans förstånd, och de läkare, som han i sina bekymmer
rådfrågade, styrkte hans farhågor. De rådde honom avstå från varje
omvändelseförsök och tillåta Klemens fritt umgås med sin fosterfader.
Den unge föreläsaren fick således ånyo tillträde till fången. Klemens
ruvade över ett beslut att rymma från hemmet till Antiokia eller den
egyptiska öknen. Petros förbjöd honom detta, men kunde icke besegra
den till ytterlighet stegrade fruktan, som Klemens hyste för sin fader
och varje ord från hans läppar. Klemens tillbragte nu största delen av
dagen med att vandra i stadens omgivningar och att besöka fången.
Hålan vid pelarfältet vart alltmer hans älsklingsställe, och de fromma
kvinnorna, som gingo att bespisa den helige Simon, vandes snart att
se honom där och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
