Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 10. Hos Myro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
-– Tyst, viskade Rakel och pekade på det sovande barnet.
Myro, som synbarligen var något rörd av druvans safter,
nedstäm de genast den högljudda tonen.
-– Ah, sover han? sade hon och lutade sig över den lille.
Vad han är vacker, du, och vad han liknar Karmides! Du är
blind, om du icke ser, att han liknar Karmides, den
förrädaren! Vad du bör vara lycklig, Rakel, som äger en
sådan skatt! Leve glömskan! Bort med alla minnen! Den
dag, som vi leva, är vår. Vill du sälja ungen? Topp, jag köper
honom ... icke till slav, nej, nej, nej, det var icke min mening
... utan därför att jag tycker om honom och vill behålla honom.
Vidkommande det, så vill jag säga, att jag i dag har beställt
en vagga hos vår granne, snickaren, åt din pojke. Han behöver
just en vagga ... och en sådan möbel bör icke misspryda det
här rummet. En vagga skall ge det en viss anstrykning av
hygglighet och anständighet, en viss fordran på aktning och
erkännande.
-– Du är så god emot mig, sade Rakel, medan Myro lade
sig ned att tända kolen i ett fyrfat för att tillreda aftonmåltiden.
Jag kan aldrig vedergälla dina välgärningar.
–- Åh, det behövs icke heller. I dag äro vi rika som persiska
furstinnor. Vi hava penningar, vin och ett bröd, som skall
smaka ypperligt, när jag rostat det.
-– När min fader stängde porten bakom sin dotter, och jag
irrade omkring i natten, var det du,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
