Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 11. Likhuset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vattenytan svävande båtarne, när där på vägen nalkades henne en man, som
hon ofta mött på Atens gator, och om vilken hon hört mycket talas, nämligen
den kristne prästen Teodoros.
Myro visste om denne man, att han till kristendomen hade omvänt några av
hennes djupast sjunkna systrar, och att han hade givit dessa kvinnor håg
och berett dem tillfälle att träda in på en annan och bättre levnadsbana. Hans
ädla och vänliga ansikte hade alltid behagat Myro, på samma gång som hon
känt en hemlig fruktan för honom och undvikit, där hon kunde, att möta
hans allvarliga, genomträngande blick.
Även Teodoros igenkände kvinnan i den urblekta kitonen. Han hade sett
henne strålande av glädje och hälsa, klädd i dyrbara kläder och buren
av slavar i en gyllene bärstol. Hans hjärta beklagade henne icke mindre
då än nu.
Hetären övertygades snart, att hon ej var okänd för honom, ty han hälsade
henne med hennes namn Myro, och då han på hennes ansikte upptäckte
ett spår av sinnesrörelse, stannade han och öppnade med henne ett samtal.
Det sätt, varpå Teodoros under detta samtal framställde sina frågor och
besvarade Myros, var sådant, att det likt en magisk nyckel öppnade hennes
hjärta för honom. Medan de vandrade mot staden, omtalade Myro såväl sin
egen levnadshistoria som Rakels.
När de kommit i grannskapet av långa murarne, åtskildes de, Teodoros
för att gå till en sjuk medlem av sin församling, Myro för att ila hem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
