Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 11. Likhuset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
emottoge underrättelsen om sin dotters och hennes barns död.
Hopen, förd av Myro, begav sig först till hans handelskontor. Men
göromålen voro där för dagen redan slutade, och man fann icke den
man sökte. Den outtröttliga Myro skyndade nu till Baruks bostad i
kvarteret Skambonide. Vägen dit var lång, och flertalet av hennes
nyfikna följeslagar hade skilt sig från henne, innan hon anlänt till
det på toppen av denna kulle belägna huset.
Myro fann porten låst. Hon fattade portklappen och bullrade så länge,
tills det slutligen öppnades. En gammal tjänare med judiska drag visade
sig och sporde vad hon ville.
-– Jag skall tala med Baruk, sade Myro och ville tränga in.
Tjänaren höll henne tillbaka, då han vid portlampans sken igenkände
vem hon var och såg hennes upprörda utseende.
-– Min herre är sjuk, svarade han, och kan ej emottaga besök. Vad är
ditt ärende? Jag skall frambära det.
-– Nej, det vill jag själv göra.
–- Hon skall själv göra det ... Vi vilja själva göra det, upprepades av
Myros ledsagare, till icke ringa förvåning för tjänaren, som hastigt
misstänkte, att något våld åsyftades, och skyndade sig stänga och
tillbomma porten. Strax därefter öppnades en liten lucka på denna,
och tjänarens röst hördes åter, sägande:
-– Men vad är då å färde? I hören att min herre är sjuk, och kunnen
väl begripa, att jag icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
