Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 11. Likhuset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
av hans inbillning eller var det kanske en verklighet? Likhusets svarta
bänkar skulle måhända kunna svara på frågan.
Karmides stannade och riktade därefter sina steg till det sorgliga stället.
Det var nyfikenhet, som drev honom; det var en hemsk aning, som han
ville nedtysta, det var hans samvete, som med tvingande makt förde
honom dit.
Han inträdde, men stannade vid tröskeln, ty det första, som mötte
hans ögon, det var liken av Rakel och hennes barn.
Var det ånyo en synvilla? Var det fantasien, som föregycklade honom
denna skepnad med Rakels anletsdrag och mörka lockar –- med
armarne krampaktigt knutna kring en späd varelse, vars blåbleka
anlete låg tryckt till hennes bröst?
-– Det är Rakel, Baruks dotter, hörde han yttras bland de närmaste
åskådarne. Orden ljödo i hans öra som en anklagelse för mord, och
hans dystra ansikte, hans hemska blick förklarade honom skyldig.
I detta ögonblick anlände Myro med rabbi Jonas och dem, som
ledsagat henne, när hon gick att uppsöka Baruk. Karmides måste
giva dem rum och avlägsna sig från dörren, när de inträdde.
Rabbi Jonas nalkades liken. Hans utseende var lugnt; endast en
ryckning i läpparne antydde rörelsen i hans själ.
-– Det är Baruks dotter, sade han. Var är föreståndaren, att jag må
tala med honom om den dödas och hennes barns begravning?
Föreståndaren för likhuset var tillstädes.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
