Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 12. Bröllopet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Medan Krysanteus tänkte på sin son, som tillbragte natten i den öppna
grottan, pekade formannen mot ett svagt ljussken, som syntes från
fältet, och frågade, varifrån detta kunde komma.
Krysanteus lämnade vagnen och tillsade formannen att köra vidare.
Han ville besöka Klemens. Lampskenet kom från dennes grotta.
Den unge anakoreten hade förmodligen vakat under stormen, mot
vilken hans usla boning endast kunde hava lämnat otillräckligt skydd.
Krysanteus ville se, huru Klemens befann sig. Kanske också, att han nu,
i natten och ensamheten, sedan elementens raseri börjat lägga sig, var
mer hågad att uthärda åsynen av sin fader och lyssna till hans välvilliga ord.
I denna förhoppning tog Krysanteus sin väg över den välbekanta
begravningsplatsen och styrde kosan mot det från andra sidan fältet
synliga ljusskenet.
Han stod snart i grannskapet av anakoretens grotta.
Lampan, ställd intill en vägg, som skyddade henne mot blåsten, upplyste
hålans inre. Klemens satt på sin mossbädd. Han var icke ensam. Gentemot
honom, med ryggen vänd mot grottans öppning, satt hopkrupen på marken
en hisklig skepnad, i vilken Krysanteus till sin förvåning upptäckte Simon
pelarhelgonet.
Simon hade under det häftigaste åskvädret lämnat pelaren och begivit
sig till sin granne. De hade redan länge samtalat, och samtalet fortfor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
