Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 12. Bröllopet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ur fönstret. Många av bröllopsgästerna hade hört dem.
När tåget anlänt utanför brudgummens hus, emottogs det
av honom och några hans vänner.
Karmides, kransad och klädd i en lysande dräkt av purpurtyg,
lyfte sin brud ur vagnen, räckte henne handen och förde henne
över sin tröskel.
Därefter tog den egentliga festen sin början.
Festen fortfor, som vanligt, till långt inpå natten. Gästernas
förstämning var i början synbar. Det olyckliga förebud, under
vilket man lämnat brudens hus, tyngde på sinnena, och det
viskades mellan gästerna om vad den svagsinte ynglingen sagt.
Karmides var den ende, som syntes glad och lycklig. Men de ädla
vinerna, som tömdes under måltiden, väckte äntligen skämtets
fjärilar till liv; de utvecklade sina vingar och började fladdrande
sväva över det kransade laget. Annæus Domitius, som föreställde
brudgummens fader, anslog lyckligt den glättigare ton, som nu
vart rådande. Och när bröllopssångerna uppstämdes och musiken
manade de unga till dans och lek, var det dystra förebudet glömt,
och nöjet strålade från alla ansikten, vilka icke, som brudens,
voro dömda att gömma sig under slöjan.
Karmides satt bredvid Hermione och viskade, förtjust och lycklig,
med henne, när utanför fönstren uppstämdes en bullrande musik.
Denna avlöstes av en dubbelkör av vackra röster, ynglingars och
flickors, som sjöngo en bröllopssång till det unga parets ära.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
