Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 12. Bröllopet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tärnornas glada röster, när de, efter fulländade ceremonier,
högtidligt förde sin vän till den blomsterprydda, av byssosskyar
omsvävade brudsängen.
Rabbinens mun drog sig till ett underligt leende, som tycktes
uppmana Karmides att lyssna.
Denne såg sig om efter en sista räddning. Att ropa på hjälp
skulle tjäna till intet, ty här var nästa ögonblick avgörande.
Hastigt fattade han om den massiva, av brons och silver gjutna
trefoten för att nyttja den som sköld emot det första angreppet
och som ett anfallsvapen, innan det andra hunnit göras.
Men trefotens väldiga tyngd, som utgjorde mer än en mansbörda,
tillät icke, i trots av en krampartad kraftansträngning, den skyndsamhet,
som här var av nöden. I nästa sekund hade Jonas genom den tunna
kitonen stött dolken ända till skaftet i Karmides’ bröst.
Den giftiga udden hade funnit och genomborrat hans hjärta.
Han föll, utan att uppgiva ett rop, livlös till golvet, som övergöts
med hans blod.
Man hade i brudkammaren hört det dova bullret vid hans fall. I
nästa ögonblick slogs dörren upp, och kvinnorna, förstummade
av häpnad, sågo en svartskäggig, kaftanklädd gestalt, med ett
hemskt, blodstänkt anlete, skrida dem förbi och skyndsamt
försvinna genom den motsatta dörren, som ledde till balkongen.
Hermione var den första, som återvann sin fattning. Hon skyndade
till kammaren, som den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
