Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 14. I Sunion
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
var kommen för att vara föremål för spekulativa funderingar, att hans
egna ord från bergspredikningen intill det tal han höll till sina lärjungar
i den natt, då han förråddes, icke bära ett spår av framkastade eller
lösta metafysiska gåtor, utan att han tvärtom tillbakavisar fariséer och
sadducéer, när dessa framkomma med dylika spörsmål.
–- Var då utan alla dogmer Kristus’ efterföljare, var Teodoros’ råd.
Men å andra sidan förebrådde han Hermione, att då den kristna
gudstjänstens naturligaste former stötte henne tillbaka, hon likväl
kunde finna sig i den gamla lärans bruk och ceremonier, ehuru
dessa uppenbarligen levde något fientligt emot Guds tillbedjande i
anden och sanningen. Hermione måste häri giva honom rätt; men
hon ursäktade sig med undseendet för sin fader, för vilken dessa
voro heliga bruk, i hans ögon sammansmälta med den världsåskådning,
som erkänner förnuftet, friheten och den mänskliga värdigheten. Men
då kristendomen ej endast erkänner dessa sanningar, utan framställer
dem i förklarat ljus, och Hermione insåge detta, så vore samma skäl,
som gällde för Krysanteus, icke gällande för Hermione. Att bekämpa
den känsla, som bjöde ett sådant undseende, vore således ett ringa
prov på den försakelse, som den kristna trons stiftare ålägger sina
lärjungar. Ville Hermione erkänna galiléen som sin mästare ej blott
med munnen, utan med hjärta och gärning, så borde hon tillkämpa
sig styrka att slita det sista band, som fasthölle henne vid den gamla
läran.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
