Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 15. Kriget i Sunion
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Novatianen släppte hästens tyglar och sade:
-– Underhandlingen är då ändad. Vi förkasta ert anbud. Återvänden
och sägen er befälhavare detta.
–- Det är icke med dig vi dagtinga, ej heller är det du, som
bestämmer svaret. Det är de förvillade själva, som skola välja
mellan döden och den nåd, som endast för dem och icke för dig
och dina likar är öppnad.
Under detta samtal hade den gamle donatistprästen stigit ett stycke
nedför bergsluttningen och närmat sig dem. Enär Petros talade med
en stämma, som hördes vitt omkring, hade David fullkomligt fattat,
varom fråga var, och medan novatianen återvände från mötet, upphov
gubben sin röst och ropade:
-– Du falske profet! Vill du tala med folket och ej med dess hövdingar,
så är du ej en underhandlare, utan en uppviglare, som bör nedslås med
svärd. Men tror du, att du har att göra med klenhjärtade, så kom hit, och
folket skall själv svara dig, att denna dag skall varda en grymhets dag, en
väders och storms dag, en mörkers och dimmors dag, en basuners och
trumpeters dag, på vilken Herren med en ringa hop av sitt överblivna folk
skall göra stora under emot filistéerna. Kom upp på berget, och finner du
en enda, som säger: låt oss denna gången vika och draga av igen –- eller
finner du en enda, som emottager skökans kalk, som du kallar nåd och
förlåtelse, av dina händer, så straffe mig Herren, Herren. Ve skökan och
hennes tjänare, som kalla den styggelige, slemme,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
