Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 15. Kriget i Sunion
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»järnpelarnes» angrepp. Innan dessa hunnit fram, hade ett förtvivlat
anlopp av nybyggarnes samlade styrka kastat palatinerna över
skansen. Men nästa ögonblick inträngde »järnpelarne» genom den
gjorda luckan. De möttes i den smala mynningen av nybyggarnes
lilla ryttaretrupp, som försvarade inträdet till ställningen. Luckan i
förhuggningen spärrades snart av fallna män och hästar.
Sådant var stridens utseende, då Teodoros, som på Krysanteus’
befallning skyndat till frontlinjen för att underrätta sig om dess
tillstånd, återvände och tillkännagav, att linjen var nästan utan
försvar, och att legionärerna just nu nedryckt i dälden för att taga
den. Budskapet var knappt framfört, innan man hörde de stormandes
rop.
-– Slaget är förlorat, sade Krysanteus. Teodoros, skynda härifrån
och frambär till Hermione min hälsning och välsignelse!
Krysanteus, som åter stigit till häst, återvände till den hopplösa striden.
Dess öde var några minuter därefter avgjort. Den lilla återstoden av
nybyggarne angreps från båda sidor av Annæus Domitius’ hela styrka.
Under ångestskri från kvinnor och barn sågs bergslätten översvämmas
från ena sidan av fotfolkets djupa massor, från den andra av »järnpelarnes»
skvadroner. Nybyggarnes motstånd upplöste sig i enskilda strider, en mot
många. Mitt i vimlet sågs ännu en stund en ryttare i vit mantel. Annæus
Domitius och Petros igenkände honom på samma gång och sporrade
sina hästar emot den punkt, där han kämpade. Men innan de hunnit fram,
hade ryttaren i den vita
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
