Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 16. Slutet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
-– Ja, och våra fiender, de homousianska kättarne, skola jubla
mot himmelens sky, tillade Eufemios.
-– Det blir en olycka av oberäkneliga följder.
-– Tyvärr, du har rätt.
-– Vi måste fördenskull förekomma henne.
-– Ja, vi måste förekomma henne. Men huru?
-– Det gives blott ett medel. Eudoxos lägger det i dina
händer med fullt förtroende till ditt nit och din lydnad.
Eufemios suckade och sänkte ögonen till jorden.
-– Den rättrogna kyrkan väntar sin räddning av Eufemios,
sade den utskickade. Ve honom, om han sviker sin ed!
-– Vad skall jag göra? Jag sviktar under tyngden av den
börda, som kyrkan lägger på min svaga skuldra. Jag älskar
min fader Petros ... han har bevisat mig otaliga välgärningar.
– Ett ytterligare skäl för dig att handla beslutsamt. Kärleken
må icke vara svag och klemig. Du främjar hans eviga välfärd
och hindrar, att glansen av hans ärorika verksamhet fördunklas,
när du förekommer detta annars oundvikliga skamliga avfall.
Eufemios teg och suckade ånyo.
-– Eftervärlden, fortfor den utskickade, skall när det skett,
som bör ske, äga en fläcklös, ren och strålande hågkomst av
en sin störste son. Han skall högtidligt tillerkännas helgonglorian ...
-– Säger du detta? inföll Eufemios livligt. Prisad vare Eudoxos,
som beslutit detta! Men det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
