Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 16. Slutet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
uppfylla honom med stolthet; men vad var denna känsla, vars föremål
var en ändlig, snart försvinnande varelse, mot den rusande tanken på
den makt han ville utveckla till blomma, det system, han ville skapa av
ännu oordnade elementer, en makt, ett system, som skulle överleva
honom själv och, byggt på den eviga grundvalen av människosläktets
omyndighet, sträcka sin spira över alla tider!
I denna betraktelse låg för Petros en demonisk tjusning, som för en
stund var mäktig att avvända hans uppmärksamhet från de hotande
tecken, som spordes i hans kroppshydda. Men dessa framträdde
slutligen med en tydlighet och styrka, som trängde sig på hans
medvetande, lösslet det från den hänförande framtidsbetraktelsen
och fäste det vid det närvarandes verklighet. Petros kände, huru
den hemska dödskylan mer och mer utbredde sig i hans kropp.
Hans ben och armar voro förlamade och känslolösa. Han vände
sig till Eufemios och befallde honom med ord, som hans
ansträngning endast kunde giva styrkan av en viskning, att
frambära en spegel. Den svartlockige presbytern skyndade att
efterkomma befallningen.
Vid skenet av den närmade lampan betraktade Petros sin bild i
spegeln och bävade tillbaka som för åsynen av ett spöke. Hans
ansiktshy skiftade i blått, och dragen voro så slappa, att han
icke igenkände sig själv. En plötslig tanke på döden uppsteg i
hans själ och kom de nerver, som ännu icke domnat, att darra
av förskräckelse. Han sökte kväva denna tanke. Att dö nu, då hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
