Print (PDF) - On this page / på denna sida - 16. Slutet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
var vansinnig, och homoiusion för honom en nagelfast
idé. Han kunde icke omvändas; han måste dö.
Teodoros hade från Italien begivit sig till Afrika. Genom
att avlägga prästdräkten och antaga ett annat namn
lyckades han undgå förföljelse, men gjorde sig fullt värd
att falla offer för anhängarne av »kyrkans och bekännelsens
enhet», ty han levde och verkade med välsignelse i Kristus’
anda alltintill sin ålderdom och vart en av länkarne i den
kedja av protestanter, vilken genomgår tiden före den
händelse, som kallas reformationen -– förpostfäktningen
till den stundande stora striden emellan Kristus’ församling
och tvångskyrkan.
Några få år efter Krysanteus’ död rullade folkvandringens
böljor redan över romerska riket, och barbarernas härar
stodo utanför Atens och Romas portar. Medeltidens tusenåriga
natt föll över världen. En ny dag har kommit. Antiken och
kristendomen genomtränga varandra. Deras sanningar skola
förmälas till ett harmoniskt helt, och den sak, för vilken den
siste atenaren stred förtvivlans strid -– den politiska, religiösa
och vetenskapliga frihetens sak -– kämpar ännu, men icke
längre förtvivlat utan med segervisshet.
-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
