Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
9
blickHgt anfall af svindel; — ett varnande omen, hvarefter jag
drog mig ur den leken och satte mig i en vrå att tala vishet
med hennes far.
Denne var en gammal hedersman till landthushållare, om
hvilken man redan, sub rosa, berättat mig underliga ting;
och bland annat att han, lika besynnerlig som rik, hade af
grundsats uppfödt sina barn som vildar. Hans magra, spensliga
och gråklädda skepnad, med en hög panna och ett par
sammandragna, mörka ögonbryn, hade alltifrån första anblicken sett
mig temmeligen speculativ ut. Jag bedrog mig ej heller: ty
han betygade mig genast sin fägnad att råka en person, med
hvilken han kunde hålla något allvarligt samtal; och sedan han
förklarat mig lycklig, som finge företaga en utländsk resa, —
hvilken han ock ålade mig att beskrifva, emedan
resebeskrifningar vore de enda böcker i verlden, som dugde — beklagade
han, att man ej i allmänhet kunde skicka sina barn på resor.
Det vore, sade han, ett uppfostringssätt, som han ville låta
gälla; ty eljest är all barnuppfostran en chimer, ett narrspel. ■
Då jag härvid yttrade mig tro, att man enklast och rättast
uppfostrar barn på det sätt, som närmast liknar Guds eget sätt
att uppfostra föräldrarna, gaf han mig en skarpt pröfvande
blick, och förtäljde derpå utan omsvep, att han omöjligt kunde
finna Guds tillvarelse bevislig. Helt oförmodadt hade jag
således hittat på ett stycke fritänkare att omvända; märkvärdig
nog derigenom, att han syntes mig i sin naturalism, eller sitt
Encyclopädisteri, vara en ren avtodidakt. Mannen var verkli- *
gen spetsfundig. Att begagna de bevis, som lättast kunna
klädas i populär form, var att skjuta med löst krut; hans
skeptiska dämon gaf sig hvarken vid det kosmologiska beviset eller
vid det physico-theologiska eller vid det Kantiskt-moraliska.
Endast vid det ontologiska, hvarmed jag slutligen framryckte,
visserligen i andra ordasätt än Anselmi, studsade han;
grundtanken af denna bevisning öfverraskade honom, så att han
beslöt taga saken i närmare skärskådning och tills vidare hålla
Guds existens för åtminstone sannolik. Detta samtal, hvari jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
