- Project Runeberg -  Samlade skrifter i obunden stil / Minnen från Tyskland och Italien. Förra bandet /
18

[MARC] Author: P. D. A. Atterbom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

18

man stött på grund och fastnat. Något flata, men dock
temligen kallsinniga erkände de ganska öppenhjertigt, under
samtliga passagerames eder, till hvilka Herr Burmeister satte
bas-accompagnement, att vi befunno oss just på den allrasista
sandbanken, och hade vi blott kommit väl förbi den, så skulle
alla svårigheter varit öfvervunno Godt! man äflades länge och
ifrigt, man röt på alla sidor och grimacerade, men — man
satt fast och man förblef fast. Ändtligen kastades ankar och
beslöts att afbida morgonen; man förmante oss till tålamod och
sade, att vid slika tillfällen ingenting bättre vore att företaga,
emedan ebb herrskade nu och endast den återvändande floden,
nemligen om den blefve nog stark, vore mäktig att afgöra
skeppets förlossning: dock tillades, att ett fartyg kan ofta på
det sättet, när icke tillräcklig flod kommer till bistånd, fä i
flera dygn ligga stilla. Bland passagerarne uppstod nu en
liflig öfverläggning, om man borde stanna på fartyget öfver
natten — vi hade ännu, tror jag, ett par sjömil igen till
Stralsund — eller ock låta sätta sig i skeppsbåten och aftåga dit
i förväg. Tvenne officerare, som förde med sig en förryckt
blifven tredje, om hvilken beständigt måste hållas vård, valde
det förra; Baron D’Albedyhll och jag det sednare.
Skeppskaptenen följde oss. När vi rott en stund blefvo vi varse en
vedskuta, som ämnade sig till Stralsund; detta lilla fartyg var
något rymligare än båten och beqvämare, isynnerhet för våra
roddare, hvilka här kunde få hvila sig, emedan deras tjenst
förrättades af ett segeL Alltså ropade vi an och begärde att
upptagas; besättningen, som utgjordes blott af två man,
besvarade vänligt vår åstundan. Vi kommo då öfver till dem, och
sträckte oss på vedstaplar och träklabbar så makligt vi kunde;
jag var mycket trött och svor i mitt sinne på den otäcka
platt-tyskan, som allt lägre folk i Pommern talar, och hvaraf
jag knappt förstod ett och annat ord med all möjlig
ansträngning. Det var oss likväl ej af ödet bestämdt att på detta vis
inträffa i Stralsund. När vi hade lagt något mer än en mil
tillrygga, blef vinden oss så ogunstig, att vi ej kunde styra

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 03:22:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/atterbom/1-1/0050.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free