Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20
och mening att Gud skulle omedelbart förse våra behöfver.
Inga hästar och ingen vagn stodo att erhålla; blott, efter
många böner och för betydlig sold, en karl som åtog sig att
bära Baronens schatull och några andra småsaker. I hopp att
möjligtvis finna godt nattqvarter, eller åtminstone god skjuts,
föreslog Baron D’Albedyhll att gå upp till det såkallade slottet
och språka med adelsmannen, som rådde om byn, en person
som var honom till namnet bekant och som någon tid hade
vistats i Sverige. Men jag och den ofvannämnde
handelsmannen voro mera hågade att gå rakt på Stralsund utan uppehåll;
vi kände ej huru tillförlitlig de Pommerska adelsmännens
gästfrihet kunde vara, särdeles för främlingar som ankommo till
fots, och dessutom försäkrade, oss vår nya vägvisare, som
förmodligen ogerna ville förlora det betingade höga priset, att det
i sjelfva verket vore blott en liten aftonpromenad, som numera
skilde oss från målet för våra mödor. Vi fortsatte då gången,
och jag tillspärrade öronen för åtskilliga lockande
föreställnin-*gar, med hvilka vår vän ville besticka mig, t. ex. att vistandet
på detta slott skulle genast kunna föranleda något intressant
äfventyr, att der kunde finnas en romantisk fröken och kanske
många, med mera sådant. Nästan blef jag dock färdig att
ångra mig, när vår medföljande karl, först sedan vi hunnit en
temlig bit på andra sidan om byn, underrättade oss att vi väl
ännu hade ungefär — tre fjerdingsväg att marschera. Jag
tillstår att jag nu blef allvarsamt förskräckt, icke för mitt, utan
för Baron D’Albedyhlls öde; en så lång och häftig nattvandring
kunde ju för honom, såsom en gammal man och redan
utmattad af sjöresans besvär, medföra ganska vådliga följder. Också
var han mycket orolig, och jag förebrådde mig storligen i mitt
sinne, att jag ej unnat honom qvarstanna på slottet i ro. Nu
är att märka, det Stralsunds portar, som tills vidare behållit
hedern och värdigheten af fästningsportar, alltid stängas kl. 11
hvarje qväll, och att den som kommer sednare får tillbringa
natten under fri himmel, eller, som man säger på Svenska, ta
sin komina hur han kan. Herr Burmeister hade ej hittills
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
