Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26
ett slags ordenstecken af öfverdrifven Tyskhet. Man har
länge, som du vet, och häftigt stridt i tyska tidningar och
tidskrifter om värdet eller ovärdet af en egen folkdrägt, samt om
möjligheten och fördelarna af att infora den just i denna
skepnad. Den ser verkligen, om man så vill, något spöklik ut;
den är, några små tillbehörs-förändringar oberäknade, flyttad
ifrån det femtonde och sextonde århundradets charakteristiska
, portraiter in i det evigt samma, som gjort uniformen åt vårt
närvarande sällskapslif. Det kan ock vara troligt, att sjelfva
tanken af en nationaldrägt icke passar till vår samtids
uni– versaliserande lynne, som tycks ha för ändamål att
sammansmälta hela Europa till en enda nation i begrepp och
seder, och att således de unga forntyskarne icke lyckas i sin
åsyftning. Men det är visst, att denna drägt är pittoreskt
vida vackrare än vår, och att den vederqvicker ögat med
anblicken af något individuellt, isynnerhet som den, mycket
mer än vår vanliga, är skicklig att utmärka det enskilda
lynnet hos dem som bära den. Endast förutsätter den, för att
riktigt behaga, en ännu sorgfälligare snygghet och sirlighet än
vår, och anstår egentligen blott sådana unga män, hvilka i
blick, växt, ställning och gång synas vara beslägtade med den
ridderliga tid, hvarom deras klädsel påminner. Råkar man —
hvilket redan en och annan gång händt mig — hos en skön
yngling icke blott den för växten så förmånliga outskurna och
osynligt med häktor sammanfogade mörka lifrocken,
halfstöflor-na, den blottade halsen, den nedfällda prydliga spetskragen, de
kring skullronia fladdrande lockarna och på hjessan den
trot-. siga sammetsbaretten, utan ock tänkesätt, böjelser, handlingar,
som icke ovärdigt tillkännagifva ättlingar af Franz von
Sickingen och Wolfram von Eschenbach: så öfverlemnar man sig i
samiing med glädje åt intrycket af denna förkroppsligade
romantiska dröm, och glömmer för en stund den herrskande
hvar-daglighetens bullersamma oreda, som ingenting annat går ut
på, än att röra tillsamman alla det andliga menniskolifvets
beståndsdelar i en enda osaltad och onjutbar grynvälling. —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
