Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
31
tyska godsintheten täfla om det vänligaste uppförandet emot
nordiska landsmän.
Snart gaf mig det nyförsökta besynnerliga sättet att
färdas mången anledning att i mitt inre anställa en elegisk
jemförelse mellan ett resande lifs vedermödor och Professor
Tillbergs lycksalighet. Han är gift med en älskvärd och rik tysk
enka, håller ett ypperligt bord och har en vacker styfdotter.
Ett slikt läge har sina behag! suckade jag för mig sjelf, i
detsamma som en väldig knuff af en stor bullersten under ena
hjulet kastade mig högt upp ifrån mitt hårda säte. "Vill du
göra dig ett klart begrepp om Post-åkningen, så betrakta
följande lilla tafla. Man blir inpackad i ett ofantligt, flersitsigt
vagnsskrof, öfvertäckt, men för öfrigt i hvarje hänsigt
obe-qvämt, ined en mängd personer af allahanda lynnen, stånd,
vilkor, kön och åldrar; menniskor, dem man här första gången
i sin lefnad ser och till större delen säkert aldrig sedan får se:
så förs man helt piano framåt af fyra phlegmatiska hästar, af
hvilka en skördar den äran, att på sin rygg bära en
livrébe-prydd lymmel, som har titel af Svåger, och som knallar
oupphörligt i luften med en himmelstormande formanspiska,
utan att resan derföre går det minsta fortare. Också äro
vägarna ej inrättade för skyndsam körning, särdeles i Mark
Brandenburg och ju kortare afståndet blir från Berlin; hästarne
vada steg för steg i svällande sand, under det att de åkandes
munterhet esomoftast upplifvas af ett och annat midt å
landsvägen befintligt stenrös, eller åtminstone någon dugtig rotfast
kullersten, som ingen åtager sig besväret att skaffa undan.
När man på detta vis en god stund vaggat af och an i
sanden, kommer man till någon by, och der begynnes det
allra-värsta lidandet: Postiljonen vill då nemligen dels vi»na in tid,
dels visa sig som en glänsande hippodromist för flickor och
bekanta; nu kör han alldeles obarmhertigt genom de långa, illa
stenlagda gatorna, så att lefver och lunga äro färdiga att hoppa
ur de arma passagerarne på deras träbänkar, och ej sällan män,
qvinnor och barn ramla i en hög om hvarandra ned på vagns-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
