Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
47
väl, utom af de begge hufvudpersonerna Richard och Blondel.
Isynnerhet förargade mig Blondel; en så fadd och örfilstäck
troubadour skulle ej öppnat många torn med sina såuger. Den
tråkige karlen, hvars namn i den prosaiska verkligheten är
Eunike, har likväl en romantiskt förtjusande dotter, som
spelade förträffligt Richards älskarinna. Det är denna unga, sköna
och for sitt fläckfria rykte allmänt högaktade sångerska, som
vanligtvis föreställer Undine, i den opera sora Fouqué gjort
af sin bekanta saga och Hoffmann componerat. Också har hon
i sin gestalt, sina ögon, sin sång, i sitt hela väsende mycken
Undin-likhet; skada blott, att det veka, ljufva, féiskt
eutliusia-stiska, hvarmed Naturen så rikt bogåfvat henne, redan synes
mig på vägen att från sin första osminkade naturlighet urarta
till en smula coquetteri. — Spektaklet öppnades föröfrigt denna
gång med en täck Prolog i åttaradiga stanser af Helmina
von Chezy, som för det närvarande uppehåller sig här i
staden; verserna voro författade till ärebetygelse för prinsessan
Charlotte, hvilken på samma qväll i Petersburg skulle vigas
med Storforsten Nikolaus, och- deklamerades af en ung och
vacker Madame Stich med välljudande röst och utmärkt
prosodisk finkänslighet. Derpå uppfördes det namnkunniga
sångstycket Pygmalion af en främmande virtuosinna, Madame
Sessi, som i min smak söng vederstyggligt, ehuru hon af de
flesta åhörarne tycktes anses för ett non pius ultra bland
sångerskor. Det är sannt, hon äger en förundransvärdt kraftig
stämma, med hvilken hon ganska konstigt, i trots af dess
temligen sträfva och hårda beskaffenhet, frambragte den ena
förvånande löpningen och brytningen efter den andra. Men jag
förstår mig ej på någon annan sångkonst, än «il cantar che
neil’ anima si sente» — och denna innehade hon ej. Dock
— hon var föregången af ett stort rykte; och ju värre hon
gastade och skrek, ju pligtskyldigare trodde sig väl derföre
mängden vara att klappa och ropa bifall. Tout comme
chez nous! tänkte jag vid detta tillfälle, som betydligt
nedsatte Berlins theater-publicum i min föreställning. Mesta nöjet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
