Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
53
Dessutom tycktes mig ock Mad. Stichs man, som föreställde
Konung, föga skicklig att ingjuta någon låga; han skall i
komiska roler ej sakna duglighet, men är till denna fullkomligt
opassande. Såsom kändt är, har Carl VII hos Schiller, liksom
i Historien, ingen annan förtjenst, än att vara älskvärd; Herr
Stich åter kan möjligtvis äga alla andra förtjenster, utom just
denna enda. Han talte i näsan och haranguerade med hela
salveisen af en kär skolmästare.
Dubbelkronan i Berlinska skådespelar-kretsen, Wolf och
hans fru, bildade i Weimar under Goethes uppsigt, äro nu
for en tid frånvarande. Förträffliga subjekter felas här ej: men
ensemblen? Dock, denna fins kanske på ingen theater i
verlden så, som Skalderne önska den. Ifrån Stockholm till hit
har i alla fall theaterkonsten tagit ett väldigt steg i
fullkomlighet. Jag vågar dermed ej påstå, att Publicum, nemligen
den massa som vanligtvis uuder detta namn betecknas, i
sjelfva bottnen är särdeles mycket klokare, oaktadt den här
allmänna böjelsen för analys och kritik. Men den segrande
andan af några stora skalders mäktiga skapelser magnetiserar
här både skådeplats och åskådare till åtminstone ett sken af
clairvoyans.
Ingen kan för öfrigt neka, att ju den ästhetiska
cul-turen här blifvit populär; den har stigit ända ner till
sko-putsare och pigor. Marqueurerne på värdshusen pröfva med
kännar-uppsyn plastiska konstverk, barberarne tala om
Schönheitssinn och Kunstgefühl, hårklipparne om Gemüth och
geläuterter Geschmack. Min städerska besvor mig att ej
glömma se Schillers Jungfrau; «es ist», sade hon, «ein
dramatisches Gedicht, das der Deutschen Nation Ehre
macht!» På tröskeln till huset der jag bor, satt i går qväll
en betjent, såg på aftonrodnan och söng med försmältande röst
ur operan Undine: Rauscht ihr grünen Bäume, durch
die goldne Nacht m. m. Alla barnflickor läsa Fouqué och
Hoffmann. Har du ännu gjort bekantskap med den senares
Nachtstücke? De ha vida mindre behagat mig, än han»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
