Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
60
utan natur ocli utan rötter. Till sådana åhörare, hvilka mer
och mindre hänga fast vid den ensidiga verldsåsigt, hvars
högsta philosophiska representant Pichte var, fastän de nu sökt
öfverkläda den ined en smula mystik, liksom han sjelf i de
sista åren af sin lefnad, måste predikanten alltså först och
främst taga i beslag reflexionen, för att genom denna omväg
småningom bana sig fram till det förskansade hjertat. Detta
förhållande gör, att Schleiermachers predikningar mera äro ett
slags converserande, populärt dialektiska föreläsningar öfver
chri-stendomens utanverk, än omedelbara utgjutelser af
christendo-men sjelf och dess höga mysterier, dem han sannolikt anser
såsom endast en esoterisk församlings egendom. Mellertid
äro hans tal genomandade af en jemn och liksom förborgad,
men lindrigt kännbar värma, och gerna hör man ej mindre det
vackra i hans skära, böjliga röst, än det klara, lugna och sakta
bevekande i sättet af hans föredrag, hvars, okonstladt
systematiska sorgfällighet och rundning är så mycket mer
förundransvärd, som det påstås att han nästan alltid extemporerar. Hans
vänner hafva sagt mig, att han stundom oförmodadt
öfverrumplas af en häftig rörelse, och att han då talar med en
ljun-gande kraft, som erinrar om Gamla Testamentets propheter.
Jag har ännu ej hört honom i denna styl, men tviflar ej att
utsagan kan vara sann. De predikningar Schleiermacher låtit
trycka, äro på vänners enträgna begäran uppskrifna ur ett
ungefärligt minne af hvad han improviserat på predikstolen, och
förekomma oss förmodligen derföre något stela och kalla. I
fall detta ämne skulle påminna dig om ännu en högaktad
predikant, den älskvärde theologen Marheinecke, så förmår jag,
tyvärr, om honom ingenting vidare säga dig, än att jag en
gång mött honom på gatan, och att hans utseende är mildt,
värdigt och intagande. Jag för min del skulle näppligen vara
i stånd att predika varmt i kyrkor, hvilka, liksom de nyaste
Berlinska, i sin inredning nästan likna opera-salar; ehuruväl
denna verldslighet inskränker sig endast till bänkrummen och
deras i flera hvarf öfver hvarandra kringgående gallerier, ty för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
