Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
62
ej kunna undgå, hvad hans åsigter af Eddorna och isländska
vitterheten beträffar, att äga samma mening som Bask, Müller
och bröderna Grimm sà väldigt mot honom förfäktat. Till
min förundran svarade han, att han i afseende på dessa
foremål betydligt ändrat sina tänkesätt, och att man snart skulle
få se det; likväl utlät han sig ej närmare, hvarutinnan väl den
omnämnda ändringen kunde bestå. Än mera förvåntes
jagdock, när han började läsa opp ett par profstycken af en
tillämnad öfversättning af Bellman, och begge i hög grad
lyckade! Det ena var visan om Ahasverus och Esther, det andra
den bekanta vaggvisan «Lilla Carl sof sött i frid», hvars ömma
toner äfven helsade mig vid mitt inträde i lifvet. Jag hade
sannerligen ej trott Kühs om en så utmärkt poetisk skicklighet.
Han berättade, att han meddelat dem jemväl åt Tieck, som
genast fattat ett lifligt intresse för skalden och uppmanat
honom till fullbordan af detta foretag. Enligt nödvändighetens
kraf vill han beledsaga öfversättningen med upplysande noter,
till hvilka han utan tvifvel genom sin långvariga vistelse i
Stockholm, mer än hvarje annan möjlig tysk öfversättare är
iståndsatt. Håller han ord, så riktar han sitt fäderneslands
litteratur med en af de underbaraste skepnader, i hvilka
någonsin Poesiens idétjusning uppenbarat sig. — En i Berlin
öfver sommarn qvardröjande lemning af vetenskapsmän såg jag
en afton i ett sällskap, som kallar sig det philomatiska: der
uppläste den för sina politiskt-litterära operationer billigt
vanryktade Schmalz en afhandling öfver Luxen, bevisande att
ingen luxe finns till; en sats, hvilken sedan bragte honom i
häftigt klammeri med den privatiserande Smakläraren
Bendavid, en gammal cynisk och rödbrusig Jude, tills ändtligen det
dukade bordet återställde vänskap och likstämmighet. Nu,
mellan skål och vägg, som ordspråket lyder, var Schmalz på
sitt rätta ställe: han berättar förträffligt anekdoter, sväljer vin
med drift, och är för öfrigt ett litet fett Geheimeråd, som
skrifvit emot Dygdförbundet. Ur detta tros ett annat Sällskap,
som heter det Tyska, vara en telning af betänklig natur,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
