Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
71
tycket icke saknas. Dana-skalden är nemligen (jelf en änna
rätt ungdomlig och fyllig Sanguinicus, med dunkelfargade hår
och ögon, jovialisk, godhjertad, lätt eldfängd, maklig och
sinnlig; endast är han for egen räkning en smula förmycket
Nar-cissus; men på ett så naift och förtroligt sätt, att man
svårligen kan upptaga det illa. Jag förde honom till General
Helvig, hvars bekantskap han gjort ander dennes vistande i
Köpenhamn, hvarefter vi alla tre gingo ut i Thiergarten, der
vi spisade mellan gröna träd i en molnfri himmels åsyn,
drucko tappert och blefvo hela dagen tillhopa under mycken
lust och gamman. Ehuru vänlig och glädtig han var, kunde
dock, som du lätt förmodar, den stora personliga olikheten
mellan våra naturer ej undvika att stundom i vissa punkter
stridigt drabba tillsamman; så t ex. uppstod om rätta
åsig-terne af Medeltiden och Christendomens mysterier en häftig
tvist, som slöts dermed att han höll mig för en svärmare och
jag honom för en ophilosoph, men för öfrigt icke störde
harmonien af vårt umgänge. Bland hans senaste diktfoster sätter
jag mesta värdet på Helge, och har stark böjelse att sjelf
engång behandla något passande fornsvenskt ämne i ett dylikt
litet epos af romanser, hvilkas enkelhet, liksom der, oaffekteradt
borde gränsa till folkvisans oskuld. — Jag såg ej oftare den
älskvärde och snillrike skalden, emedan jag vid ett förnyadt
besök ej träffade honom hemma, och nu ändtligen hade ställt
mig på resande fot till de Dresdeftska vinbergen. Sedan jag
med en utsökt, och af några gute Groschen understödd
vältalighet skaffat mig en pass-påskrifvares förlåtelse, att jag
uppehållit mig i Berlin sju veckor utan någon carte de sejour,
rullade jag redan vid nästföljande dags soluppgång, i en
temligen beqväm formans-täckvagn, utföre die
Dresdner-Stras-se, genom das Kotbusser-Thor, glad att snart få
vederqvicka mig bland de muntra Sachsarne och deras otaliga
konstskatter.
Det sätt jag denna gång valde att resa, nemligen med en
så kallad Lohnkutscher, är utan tvifvel det rådligaste man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
