Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
74
der kufvade, som i den ännu fria delen hatas med raseri, är ett
af Tysklands herrligaste länder.
Det andra nattqvarteret blef ett hyggligt posthus bredvid
ett gammalt slott, som, i fall jag rätt förstod det sachsiska
uttalet, heter Dobrebeck, och tycktes mig romantiskt nog att
förtjena en halftimmas kringvandring i strömmande hällregn.
Den 28 fortsattes resan öfver Elsterwerda och
Grossen-hayn, hvaremellan och Dresden man till vänster pà något
afstånd ser det prydliga jagtslottet Morizburg med dess
ansenliga park, der Konungen af Sachsen ofta förlustår sig.
En half mil ifrån hufvudstaden ligger ett värdshus zum
wilden Manne, hvilket ensamt för sin angenäma belägenhet
skulle förtjena nämnas, men egentligen af ett helt annat skäl
fästat sig i min hågkomst. Jag såg nemligen der en flicka,
som både till själ och kropp var så lik Philine i Goethe’s
Wilhelm Meister, att det ordentligen öfverraskade mig, ehuru
naturligt det är att under en resa få råka sådana varelser.
Lyckligtvis var jag för nära intill en stor stad, för att
möjligtvis, enligt Meisters förebild, kunna öfverfallas af röfvare; ty
hade jag, liksom han, plundrad och sårad, kommit i hennes
våld, hvem vet om jag slutligen burit mig åt klokare än han?
— Men hela min traktan var nu riktad på den vackra
Elbe-dalen och Dresdens blänkande tornspiror, öfver hvilka solen
just nedgick och spred en förtjusande aftonglans. Vänliga
al-leer af lindar och popplar mötte främlingen ett stycke utom
barrieren och ledsagade honom genom den så kallade
Neustadt till den majestätliga Elbe-bron, på hvilken
skymningen redan var så stark, att ett par portchaiser, som buros förbi
mig, förekommo mig i vagnen som två svarta oformliga
spökgestalter vandrande utan fötter. Detta i Dresden allmänna sätt
att färdas var mig dessutom ett ännu alldeles osedt skådespeL
Ändtligen höllo vi på det rymliga Neumarkt framfor det
efterfrågade Hotel de Berlin, det närmaste målet för våra
mödor. Vi funno ett grannt värdshus, snabbfotad uppassning,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
