Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
84
mitt verk öfver Ehrensvärd o. s. v. alldeles råkat på grund
och ebb. Jag tänker verkligen numera föga, och än mera
sällan utvecklar jag någon tanke på papper. Så länge min
tid, i oafbruten behaglig omvexling, delar sig mellan
Målningsgalleriet, Katholska kyrkans choraler, de stundom ännu trefliga
trägårdarne och några alltid trefliga sällskapskretsar, vänjer jag
mig i stället att vara, helt makligt, bara öga, öra och mun:
det sista naturligtvis för att prata; en konst, som här i landet
ofantligt mycket mer öfvas än hos oss. Men gräm dig ändå
ej öfver min sorglösa lefnad! Äfven dessa veckor skola bära
frukt. Är väl biet, när det samlar honing, dessmindre
arbetsbi, fastän det flyger i fria luften omkring och solskenet
blänker på dess vingar? En och annan bit vers, menar du, kund?
i alla fall snart vara färdig och hemskickad. Inte så lätt, som
Du tror! Lofvar ock min vallfart att bli lika poetisk som
lång, och är den redan i stort mått det förra, så torde jag
likväl ej fela om jag påstår, att hvar och en sådan resa, just
i följd af sin natur, mera verkar för känslans, tankans,
inbill-ningsgåfvans riktande med ämnen till framtida bearbetningar,
än för ett omedelbart frambringande af ästhetiska skapelser,
eller till och med blott af rediga beskrifningar öfver hvad man
erfar. Eör mig åtminstone äro slarfviga sändebref, liksom
detta, tills vidare nästan de enda möjliga meddelanden af det
vigtigaste som i mitt inre föregår. De tvenne oumbärliga
vilkoren för ordentligare afspeglingar: tid och lugn, felas
ge-menligtvis under ett så dagligen omskiftande hvimmel af nya
föremål, nya intryck, nya personliga förhållanden; och den
resande måste nöja sig, om han hinner blott då och då
framstörta något litet utkast, på ett flygtigt pappersblad, till en
antecknad åsigt eller en öfversvallande känslas lyriska utgjutelse.
Dessa åter, såsom sådana, dyrbara kanske för dem, hvilka
(liksom Du) med välvilligt deltagande ledsaga vandraren i hans
enskilda mensklighets öden, äro dock annars, i sig sjelfva,
oftast föga värdiga en allmännare uppmärksamhet. Onekligen
gifs det mången, som på resor kan bevara sin arbetsdrift, ja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
