Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
90
visa, att Tasso ej skrifvit en rad, som icke felar mot förnuft,
smak, tydlighet, grammatik och prosodi? Hvem är ej färdig
att misstro sina ögon, när han händelsevis i gamla
halfmult-nade Tyska tidskrifter från 1770:talet slår upp recensioner, der
man fasar öfver den svulst, det rförker, den råhet, det
barbariska språk, som säges utmärka Goethes lyriska ungdomsdikter,
hvilka nu af’alla partier i Tyska vitterheten med en mun
beundras för deras naturlighet, klarhet, ädelhet och classiska
diktion? Hvilken förmätenhet, hvilken osmak, skrek man då, att
göra verser som ej likna Gellerts och fru Karschins!
Lyck-. ligtvis är Poesiens evigt grönskande lustgård underkastad andra
( lagar, än de som föreskrifvas af stat-torparnes kritik, och nog
rymlig, att inom dess lundar hvarje fågel kan få sjunga efter
sin näbb, alltifrån den fullkomligaste näktergal ända ned till
den obetydligaste tätting. Är man ock, i sångens verld,
närmare bestämd till det sista än det första, så bör man dock ej
försumma, att med hjertans lust utbilda sin smula ton till
dess yttersta gräns: det är till ljuset och luften, som man står
i förbindelse, icke till åhörarne, som kunna välja mellan
tusenden. Den som ej vill höra på den ena, han gånge sin kos
och lyssne till den andra! Det gifs dock en och annan, som
har öppna sinnen för lundens hela fullstämmiga harmoni, och
finner att denna endast uppkommer genom hvarje sångares
rättighet, att på sitt vis deltaga i solens och luftrymdens fria
rike. Till denna rättighet inskränker sig hela mitt
författar-anspråk, villigt erkännande den gyllne regeln, att lefva och
. låta lefva. Dömme sedan allmänheten, hur hon vill, eller hur
hon förmår! Händer det, att man väcker ett större uppseende,
än man kanske både önskar och bör, så dröjer visserligen ej
länge det ödet, att af många begapas och af många begrinas:
de som ej förstå, hvarifrån man kommer eller hvart man far,
skola nödvändigt fördela sig i dessa begge klasser. Men är ej
vedergällningen utöfvad redan i förväg? och fortfar ej dess
ut-öfvande ännu? Ha vi ej mångengång, rätt hjertligt, skrattat
åt hvad dessa menniskor, ofta burleskt nog, prisa såsom det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
