- Project Runeberg -  Samlade skrifter i obunden stil / Minnen från Tyskland och Italien. Förra bandet /
117

[MARC] Author: P. D. A. Atterbom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

117

återkomst till Dresden icke skulle bo på något annat ställe än
hos dem. Det är verkligen ett mycket godt folk, och vi
skildes icke utan rörelse från hvarandra. Äntligen framåt
middagen voro vi resande färdiga, och då jag redan satt i vagnen
erhöll jag ett afskedspoem från H. v. Chezv, hos hvilken Hjort
på morgonstunden gjort ännu ett besök, för att af henne
bekomma rekommendationsbref för oss begge till Jean Paul i
Bayreuth och åtskilliga personer i Munchen. Ännu äro både
Malsburgs och hennes vänliga verser obesvarade, men i dessa
dagar ämnar jag knäppa min lyra till återljud.

Alltså, den 24 om middagen, lemnade jag omsider detta
Dresden, som genom mångfaldiga omständigheter blifvit mig så
kärt — och började mitt tåg sydvärts, att söka nya öden. I
tvenne posthus under vägen mötte mig den lustiga händelsen
att bli helsad som B ax ön och prydligen trakterad af ett par
postmästare = värdshusvärdar, som kände mig från Dresden,
der de vid min ankomst dit voro Kellner (Ofver-kypare), den
ene i Hotel de Berlin, der jag bodde några dagar, den
andra i Hotel de Weimar, der jag vanligtvis brukade spisa.
Sedan hade de båda vid Michaelis-tiden begifvit sig ut i
landsbygdens lugn, den ene i Herzogswalde, den andre i Zwickau,
gift sig och blifvit sina egna herrar. Det förekom mina
reskamrater rätt komiskt, att jag var så bekant på
gästgifvargår-darne i Sachsen. Jag vet icke om jag berättat dig, att jag af
alla värdshusuppassare och uppasssrskor i Dresden ansågs att
vara Baron, Himlen vet hvarföre; jag förklarade engång i
Hotel de Weimar, att jag icke var Baron, men icke
destomin-dre fortfor man att kalla mig så; ja, en Sachsisk Minister von
Nostiz, för hvilken jag engång blef presenterad hos Fröken v.
Winkel, kallade mig beständigt Baron, ehuru hon presenterade
mig under namn af blott Herr von Atterbom. Yid detta
sista är att märka, att man i allmänhet trodde mig vara
åtminstone adelsman, och då jag engång frågade Malsburg om
orsaken dertill, svarade han att mitt namn klingade så stolt for
ett Tyskt öra, att man ovilkorligt folie på den tanken att det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 03:22:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/atterbom/1-1/0149.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free