Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
120
myntslagen ocli räkningssätten. Mycket skrattade vi vid en
post-station, der vi, som suto inne i stugan och väntade på
hästarnes forespänning, hörde utanför en träta uppstå mellan
B*s betjent och en man, som nödvändigt ville smörja
vagnen, hvilket af vår betjent förklarades vara alldeles öfverflödigt.
Då Hjort kom ut för att stifta fred, vände sig den klagande
till honom med ett högst allvarligt ansigte, i hvilket man kunde
tydligen läsa den djupaste öfvertygelse om rättvisan af hans
sak, och sade: «Sehen Sie, mein Herr! Schmiergeld ist
mein Fach, ist es nun einmal, sag’ich, und nun darf ich
nicht schmieren! Ist das billig? Jeder thue, als ein redlicher
Bürger, was seines Amts ist! Der Teufel hole die Leute, die
kein Fach haben!» — Om eftermiddagen, vid skenet af den
nedgående solen, beskådades ruinerne af den gamla borgen
Ber-neck. Erinrar du dig Tiecks tragedi Karl von Berneck,
som spelar just på detta ställe, och kanske blifvit inspirerad af
dessa präktiga ruiners åsyn? Något mera dystert-romantiskt
kan du svårligen föreställa dig. Bemeck är en liten stad med
en post-station, och på en majestätlig höjd, vid hvars fot den
lilla staden ligger, resa sig de gråa tornen och blicka vidt
omkring sig. Hjort och jag klättrade upp till borgen, på en väg
som här och der var något äfventyrlig; men hade vi möda att
komma dit upp, så blef också belöningen gudomlig.
Bergshöjden delade sig ofvanpå, liksom trappvis, i trenne höjder, den
ena högre än den andra, och på hvardera, med temligt afstånd
emellan, men så att en architektonisk communication ägt rum,
presenterar sig en särskild grupp af ruiner. Den högsta
spetsens ruingrupp är, för att göra det hela så mycket skönare,
fullkomligast eonserverad. Ännu sitter öfver hufvudporten, — till
hälften (liksom hela borggården) uppfylld af grus, — det gamla
Berneckska vapnet; ännu läses en inscription öfver dörren till
borgcapellet; ännu ser man de fordna Burgverliesse och kan
nedstiga i underjordiska gångar, hvilket vi likväl ej ville
försöka. Rundt omkring kullar, berg och mörka furuskogar,
nu tunnt med snö betäckta; — Elster brusade i djupet, häf-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
