Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
143
har om Skandinavien den föreställning, att dess innevånares
ännu hos den egentliga national-kärnan sunda och oförderfvade
Gemüthskraft är ämnad att praktiskt förverkliga, nemligen i
forskning, i tro, i konst, i personlig dygd, i ett fritt och
stor-sinnigt statslif, den spekulativa, religiösa och poetiska
verlds-äskådning, hvilken man i Tyskland dels behandlar blott som
ett lärdt ämne för mer eller mindre vettiga trätor, dels låter
bero vid pappers-extaser och artiga conversationer. I
allmänhet gör Tysklands ännu fortfarande, bedröfligt paralytiserande
politiska belägenhet, att en dylik sak, fastän omfattad af en
mängd enskilda förträffliga personer (på sådana är Tyskland
visserligen oändligen rikt), här icke kan drifvas som en
national-sak, åtminstone ej i den anda, hvarmed, om ej alla tecken af
Svenska Litteraturens senaste uppträden bedragit mig, den
Svenska nationen, ju mera dess andliga bildning skrider
framåt, gör miner af att behandla den. Den riktning alltså, som
saken tagit i Sverige, nemL att bli en national-sak, tror jag
skulle genom öfversättningen af die Weltalter ansenligt
befrämjas. Ja, denna uppfattning ligger så klar för alla, att utan tvifvel
någon annan i Sverige griper sig an med ett slikt foretag,
sedan han läst boken, om icke jag löper honom i förväg. Och
jag kan med temlig visshet förmoda, att utom Grubbe och
Dig, af hvilka hvar och en är hindrad genom annat bestyr,
är jag i Svea Rike den ende, som förmår öfversatta ett arbete
af Schelling icke blott på riktig, utan ock på någorlunda
vacker Svenska. — Det andra infallet, öfver hvilket jag likväl
ännu är villrådig, äx väl icke egentligen först väckt hos mig
genom Schelling, men dock genom honom, för att så säga,
utkläckt; nemligen att, innan jag lemnar Tyskland, öfversatta
de bästa af mina egna och några af våra bättre Svenska
poeters compositioner, framförallt några profstycken af våra
herrliga gamla folksånger, samt med åtskilliga egna nya Tyska
original-produkter gifva ut dem i en samling, kallad
Schwedische Blumen eller något dylikt. Schelling, som fått höra
af en sin hustrus Freundinn, en Fröken Louise von Seidel (en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
